Över hälften av finländarna lider av tandköttssjukdomar. Till tandköttssjukdomarna hör tandköttsinflammation och förlust av tandfäste, det vill säga parodontit.

Tandköttssjukdomarna är en finländsk folksjukdom med anknytning till många kroniska allmänsjukdomar och till exempel infertilitet. Tandköttssjukdomar beror på otillräcklig och oregelbunden rengöring av tänderna. Då bildas bakteriemassa, det vill säga plack på deras yta, mellan dem och vid tandköttsgränsen. Bakterierna irriterar tandköttet och orsakar en inflammation.

Ett inflammerat tandkött är rött , uppsvällt eller blöder lätt. Ofta framskrider sjukdomen utan symtom och det första synliga tecknet kan vara att tanden rör på sig. Även en symtomfri tandköttssjukdom kan påverka den allmänna hälsan.

Tandköttsinflammation

Tandköttsinflammation är ett tämligen vanligt och ofta symtomfritt besvär. De vanligaste symtomen är att tandköttet är rödare än vanligt, uppsvällt och blöder lätt.

Tandköttsinflammation låter som en ofarlig olägenhet, men om den inte åtgärdas kan den ha långtgående konsekvenser. Tandköttsinflammation kan leda till en sjukdom i vävnaderna som håller fast tanden och när sjukdomen framskrider kan tanden lossa från käkbenet.

Sjukdom i tandfästvävnaden eller parodontit

När tandköttsinflammationen tränger djupare in i tandköttets vävnader är det fråga om en sjukdom i fästvävnaden, det vill säga parodontit. Det är en bedräglig folksjukdom som över 60 procent av finländarna som fyllt 30 år lider av.

Parodontit är ofta symtomfri. Parodontit orsakar att en infektion tränger ner längs tandrotens yta in i vävnaden och förstör den vävnad som fäster tanden i käkbenet. Kroppen försvarar infektionen mot bakteriernas anfall genom att förstöra benet som fäster tanden och slutligen kan tanden lossna från käken. När tänderna är lösa börjar det blir för sent. Därför är det synnerligen viktigt att fastställa sjukdomen i ett tidigt skede.

Alla patienter löper inte samma risk för att insjukna, men det är viktigt att sjukdomen diagnostiseras i ett så tidigt skede som möjligt.

Behandling och förebyggande av tandköttssjukdomar

I behandlingen och förebyggande av tandköttssjukdomar är god egenvård och regelbundna tandläkarbesök det viktigaste. När sjukdomen upptäcks i tid kan den behandlas innan den hinner förstöra vävnader eller till exempel påverka den allmänna hälsan. På Oral har vi tagit i bruk spottestet Periosafe med vilket vi testar om du lider av en tandköttssjukdom. Testet kan upptäcka att sjukdomen aktiverats redan innan förlusten av vävnadsfästet har skett.

Läs mer om Periosafe-testet.

Tandläkaren gör upp en bedömning av vårdbehovet för den insjuknade och utarbetar en vårdplan i syfte att få bukt med tandköttssjukdomen. Det är lättare att få bukt med tandköttsinflammationen än med parodontit.

I vården ingår regelbunden borttagning av tandsten hos tandläkare eller hos en munhygienist. I svåra fall av parodontit kan man sätta in behandling med antibiotika och operationsingrepp. Ibland är det också på sin plats att korrigera bettet, så att krafterna som vrider tanden inte orsakar extra belastning på fästvävnaderna.

Både vid tandköttsinflammation och parodontit är det viktigt med bra vård hemma; omsorgsfull och regelbunden rengöring av tänderna, tandköttsgränserna och mellanrummen mellan tänderna. Tänderna ska borstas regelbundet på morgna och kväll. Förutom tandborste behövs en borste för rengöring mellan tänderna eller tandtråd som placken, det vill säga bakteriemassan, kan avlägsnas med även i de trånga mellanrummen mellan tänderna. Det lönar sig att rengöra mellanrummen mellan tänderna varje dag. Man behöver inte bli rädd för blödande tandkött utan i stället ska man borsta det inflammerade stället och rengöra mellanrummen mellan tänderna ännu flitigare.

Det är inte möjligt att själv ta bort tandsten som samlats på tändernas ytor och som exponerar för tandköttsinflammation. Munhygienisten kan avlägsna tandsten med ultraljudsapparat eller manuella instrument.

Tandköttssjukdomarnas inverkan på den allmänna hälsan

Tandköttssjukdomarna orsakar inflammationer i munnen. Inflammationer som inte behandlas påverkar den allmänna hälsan och kan spridas från munnen till den övriga kroppen med blodcirkulationen.

Obehandlade inflammationer i munnen kan påverka den allmänna hälsan på många olika sätt. Undersökningar visar att de sänker infertiliteten både hos män och kvinnor. De äventyrar vården av hjärt- och blodkärlssjukdomar och påverkar diabetikers sockerbalans och reumapatienters ledbesvär. När munhälsan är frisk kan den påverka vårdbalansen för allmänna sjukdomar positivt.

Tandköttssjukdomar som inte behandlas kan öka risken för att konstgjorda leder ska inflammeras och risken för hjärtinfarkt och slaganfall. Vid stora operationer finns en risk för att inflammationen sprids från munnen via blodcirkulationen till det opererade stället. Därför ska tandköttssjukdomar alltid behandlas före en stor operation.

Faktorer som höjer risken för tandköttssjukdomar

Parodontit kan smitta från person till person via saliv. Barnen får bakterierna vanligen från sin mamma och vuxna från sin partner. Andra betydande riskfaktorer i samband med parodontit är ålder, rökning och diabetes.

Rökning ökar avsevärt risken för både tandköttsinflammation och parodontit. Gifterna i tobak är i sig skadliga för tandköttet. Rökning drar också ihop blodkärlen i tandköttet och minskar syretillgången. En rökares tandköttsinflammation kan lätt förbli oupptäckt, eftersom tandköttet på grund av de ihopdragna blodkärlen inte nödvändigtvis blöder.

Hormonella faktorer ökar inte tandköttssjukdomarna, men de kan orsaka tillstånd som ser ut som inflammationer. Tandköttet hos kvinnor är till exempel känsligt för blödning under menstruation och graviditet, eftersom blodkärlens genomsläpplighet då ökar.

Kosten spelar ingen roll för uppkomsten av tandköttsinflammation och parodontit så länge man får i sig alla de vitaminer och spårämnen som behövs.

Tips för hur du kan förebygga tandköttssjukdomar

  • Rengör tänderna på morgonen och på kvällen. Använd eltandborste med pulserande borsthuvud som utför en roterande rörelse fram och tillbaka.
  • Rengör även mellanrummen mellan tänderna i samband med tandborstningen. Använd tandtråd, borste för mellanrummen mellan tänderna eller tandtrådbygel i vilken tråden är färdigt fastsatt och/eller tandborste för mellanrummen mellan tänderna. De minsta tandborstarna för mellanrum mellan tänder ryms vanligtvis väl mellan tanden och tandköttet och rengör området effektivt.
  • Använd antiseptiskt munvatten utöver den mekaniska rengöringen för att förebygga uppkomsten av en bakterieyta.
  • Undvik att röka.
  • Besök tandläkare regelbundet. Tandläkaren hänvisar dig vid behov till munhygienisten för borttagning av tandsten.
  • Med hjälp av Periosafe-testet är det möjligt att diagnostisera sjukdomen redan i ett tidigt skede. Särskilt viktigt är testet då det har förflutit en lång tid sedan du senast behandlades eller granskades.

I vård hos specialtandläkare för tandköttssjukdomar

Tandköttssjukdomar kan behandlas på tandläkares och munhygienisters mottagningar. När du vill bli behandlad av en specialiserad tandläkare har vi på Oral ett flertal tandläkare som specialiserat sig på tandköttssjukdomar och som kan dig råd i frågor som berör ämnet.

Den huvudsakliga arbetsbeskrivningen för tandläkare som är specialiserade på tandköttssjukdomar går ut på att behandla allvarligare inflammationer i käkbenet som omger tänderna. Vanligtvis behandlas sådana betydande vävnader som varas i en tandköttsoperation (flap-operation). I operationen viks tandköttsvävnaden som omger tänderna bort från tändernas yta med hjälp av god bedövning. När tandköttsvävnaden inte är i vägen kan tändernas rotytor rengöras väl. Samtidigt avlägsnas den infekterade vävnaden från tandköttsfliken vilket säkerställer att det kvarstående friska tandköttet limmar fast sig vid tandytan på nytt. I vissa fall nås samma slutresultat redan genom att tandsten tas bort.

När tandköttet drar sig tillbaka eller växer ut för mycket kan detta också åtgärdas genom en operation. För korrigeringen av tillbakadraget tandköttet kan tandköttet som omger tänderna eller transplantat från gommen användas. Vid behov kan olika tekniker tillämpas om det behövs mer ben kring tänderna.